I helgen går mina tankar till min systerdotter.Hon är vårt änglabarn som aldrig fick se den
nyfallna snön och aldrig känna den bitande
novemberkylan mot sina små kinder...
Det första ljuset är ditt, lilla vännen.
Bilden: Kasmil som tagit massor av underbara bilder från en polsk kyrkogård.
10 kommentarer:
Så vackert. Och sorgligt. Jag ska till min pappas grav i helgen. Och så till morföräldrarnas. Det är en vacker tradition.
Cleo: Jo, det är det. Det är så konstigt (men ändå inte) att jag kan bli så förstörd varje gång jag tänker på henne...
Det är en underbar tradition att tända ljus vid graven - och inte minst, så vackert det är när hela kyrkogården är belyst av fladdrande ljus! Ha en fin helg Cleo!
Mycket vakert.. Så sorgligt, tänker på dig.. Det är verkigen vackert på kyrkogårdarma med alla tända ljus..
Ha en fin helg
Nä, nu lipar jag med....
Vi brukar ta en lång promenad på Skogskyrkogården på Alla Helgons Dag, det är så vackert och sorgligt och skönt på en och samma gång. Helt plötsligt ser man hur många det är som saknas och saknar...
Kram på dig!
Usch, jag har också en systerdotter som inte fick vara med oss. Det är inte klokt vad man kan sakna någon man aldrig fått träffa och även om det är några år sedan nu är saknaden faktiskt lika stor nu som då.
Jag är också otroligt gråtig dessa dagar och helt oresonligt irriterad (i det fördolda) på mina och andras barn som tycker att halloween är buskul och ska ha världens partaj på min systerdotters dag.
Hela vårt hus är fullt av ljus den här årstiden och allihop är till vår älskade och saknade Julia.
Jag läser din blogg regelbundet men har aldrig kommenterat något förrän nu...
Snuffie: Tack rara du! Det som är så förvånande att det är så många som varit med om det här. Och det sorgliga är att man inte pratar om det...
Anneli: Ja, huga - snörvel!!! Jag kan tänka mig att Skogskyrkogården är magisk - själv brukar vi gå på Haga Norra. Den kyrkogården är så underbar och gammal!
Susanna: Jag vet PRECIS hur du känner dig. Jag blev helt däckad av chock och sorg när det hände. Jag blev så förvånad över hur jävla ont det gjorde - och jag funderade över hur 17 klarar min syster och hennes sambo det hela? Jag förstår om man totalt går ner sig av sorg när något så ofattbart händer...
Nej, våra änglar - de försvinner aldrig ur minnet eller hjärtat!!
Tack för att du delade med dig - det är skönt att man inte är ensam om en sån här händelse. Kram!
Jag tror att vi behöver denna helg för att känna det vi inte annars inte hinner. Jag vet hur mycket man kan sakna en mamma, pappa, syskon eller kompis som inte finns kvar bland oss. Det känns tröstande att tända ljus och tänka på dessa våra änglar. Tårarna kommer lätt i mörkret.
Tänker på dig och känner samhörigheten som vi alla delar.
På julafton tänder jag ett ljus för min systerson som oxå är ett änglabarn. Liksom hela familjen faktiskt gör. Julen är verkligen både sorg och glädje för oss i en vemodig blandning. Fortsätt att tända ljus och komma ihåg det lilla änglabarnet så ler hon i sin himmel.
//V
Usch det är hemskt. Har också nära som dött vars gravar jag ska besöka imorgon. Det är så sorgligt, blir så ledsen när jag tänker på det, speciellt de som dött unga, it breaks my heart. Tänker på dig. Massor av kramar till dig från mig.
Det var vackert på kyrkogården, jag har bara gamlingar att gå till, ett barn är värre.
Skicka en kommentar