28.5.07

Livslång kärlek

Den här sönderälskade nallen heter Ballou och är mitt livs första kärlek. Jag fick honom min första julafton och han har hängt med sen dess. Pälsen är borta och munnen, den har farmor sytt dit eftersom jag bet bort hans egen. Ögonen är borta och armarna och benen är ditsydda. Han är otroligt luggsliten men jag skulle aldrig stoppa undan, eller slänga honom. Han är det enda ting som jag packat ner i mina väskor under de otal gånger jag flyttat...

Tack till var och en av er för era hälsningar under veckan - de har verkligen tröstat!! Det enda positiva - som jag ser det - som kan hända när det inträffar en tragedi i ens närhet, är att man får tillfälle att reflektera över hur det egna livet ser ut. Jag känner en tacksamhet över att jag faktiskt har det bra. Jag har tak över huvudet, mat på bordet och någon som älskar mig. Jag har allt jag någonsin kan behöva och vill ha.

Det tråkiga är att vi så sällan tänker på det positiva i våra liv - varför ska det vara så lätt att bara stressa och fundera på alla problem som ingår i vuxenlivet? Glädjen, den borde vara allt!

En stor kram till er alla!!

16 kommentarer:

Susanne sa...

En gammal nalle som du har där har jag också. När jag tittar på honom på hyllan där han sitter får jag en känsla jag hade som barn. Att var liten och trygg. Det är nog den känslan vi vuxna borde ta och konservera och spara så vi kan ta lite av den när vi blir för vuxna.
Stor kram

Anonym sa...

Har precis som du bloggat om mina nallar å visst är de härliga?
Hoppas att du mår bättre efter vad det nu var som hade hänt.
Fin blogg har du och den hamnade direkt på favvo listan, hit kommer jag tillbaka....

vinklar o vrår sa...

Vilka söta nallar och väldigt tänkvärda ord!

anna k. sa...

Susanne: Du har precis fångat mina känslor här - precis så känner jag också!! Kram på dig med!

Emma: Vad kul! Kollar du in här igen så printa gärna ner adressen till din blogg! Jo, tack - nu börjar vardagen återgå till mer normala gängor och hoppas jag få se dig här igen!

Sextiotalsvillan: Visst är de söta! Den lilla är nog köpt på Ikea tror jag. Gosedjurstokiga maken kunde inte motstå :)

Anonym sa...

En nalle kan vi alla behöva då och då.

anna k. sa...

Hannele: Om!

Anonym sa...

Jag håller så med dig om att glädjen borde vara allt fast människan i allmänhet snarare koncentrerar sig på sorgen...

Anonym sa...

Det er bra å reflektere litt over livet ja. Vi hadde en gang en poster på min gamle jobb hvor det stod slik: Jeg er glad jeg kan klage over at klokken ringer tidlig hver morgen - det betyr at jeg har en jobb å gå til.

Det var å ta alle klagene sine og gjøre det om til noe positivt! Synd jeg ikke har en kopi av den, den var veldig fin!!

kram

Anonym sa...

De skänker verkligen lycka, dessa gamla nallar och andra saker man har kvar sen sin barndom. Jag har en hund som jag haft med mig sen jag var liten. Han hade oxå tappat ögonen, men fick nya av mig för ett par år sedan. Tänkte att han var värd det =)

Skatan sa...

Vilka härliga bilder du visar!

Nässelblom och choklad sa...

Det är så sant det du skriver. Varför är det så svårt att se glädjen i att bara vara en alldeles vanlig vardag. Att glädjas åt det man har och inte haka upp sig på detaljer. När något händer i ens närhet blir det ju så solklart vad som är viktigt. Trevlig och fin blogg!

Anonym sa...

Great blog! Sorry but I can only speak English.

Anonym sa...

Det ÄR viktigt att vi ser oss omkring och verkligen upptäcker så mycket glädje och kärlek det finns...som vi bara skyndar oss förbi...
Och en nalle är väl aldrig fel att ha fast man är stor.
Då jag blev sjuk så kom en nära vän till mig med en stor nalle...
-Jag tyckte bara att du kan behöva nåt att håll i de stunder då du är ensam på sjukhuset...

KRAM EVA

♥ Pia... sa...

Mmm så söt nalle...min son gmla nalle bor kvar hos mej..plus några andra nallar ..det är en sån goo känsla med just nallar...ha det så gott..PIA

Dubbelörn sa...

Du har så rätt i detta att det måste till något hemskt för att man ska förstå att uppskatta det man har. Jag har under de senaste åren fått uppleva inom familjen o i min närhet sjukdom o sorg så vi har verkligen omvärderat våra liv. Detta var en av anledningarna att lämna Stockholm för ett liv med mer kvalitet o nära naturen. Vi känner nog idag att vi verkligen tar tillvara de småsakerna som finns runt om oss. Har själv nu bara inom loppet av några mån fått svåra besked fr nära vänner... Åtminstone så har vi gjort det vi drömt om o inte skjutit opp det till morgondagen...

Varma kramar

MODERN COUNTRY sa...

Å så glad du er tilbake og at du føler deg bedre, kram :) Ja, man føler seg faktisk mer takknemlig når noe slikt skjer. Jeg tenker alltid, "og så glad at vi har det bra, og at vi har hverandre, det betyr alt!".
Din nalle er så nyyyydelig! Jeg har ønsket meg en lenge, men jeg ønsker meg en stor :) De er ikke like lette å få tak i, sjarmerendes bilde!