8.10.07

Vi gå längs med vägen...

Mitt livs andra dop var en stor skillnad mot det första. Det första var mitt eget. Jag och min väninna S. fick skrattnoja och kunde inte hålla oss från att asflabba. Rödöns kyrka är mörk och otroligt respektingivande, så att nerverna fladdrade i väg hos två nervösa 14-åringar kanske inte var så konstigt. Mitt livs andra dop hölls i Gillhovs kyrka som är en ljus liten träkyrka - mitt ute i ingenstans. Kyrkan är ljus och välkomnande och passade så fint till ett barndop! Systerson nummer två tittade på oss med sina stora blå ögon och skötte sig exemplariskt. Inga gallskrik här inte.

Att åka hemöver mäktar på, men det var verkligen värt att få uppleva dopet, de höstvackra träden och känna den svala luften från fjällen! Den enda som var kinkig under vår resa var O! Han ville stanna kvar. Jag måste nog erkänna - det ville jag med!

Bilden: Systerson nummer ett och jag går från kyrkan ner mot församlingsgården i Gillhov.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, vad bra att du är tillbaka, jag saknade dig. Ha en bra höst.

Sagalisa sa...

Oj vad mysigt ni har haft då,jag älskar dop det är så mysigt att samla alla nära o kära hihi...Ha det så bra/Anna

anna k. sa...

Han: Men gulle du - det var verkligen rart sagt!

Sagalisa: Ja dop verkar ju kunna vara en rolig tillställning för vi hade jättekul!! Ha det gott du med Anna!