Den här lilla pojken har följt mig genom åren. Han är ett arv efter min farmors syster Göta. Jag tror att jag fått min kärlek till prylar efter henne eftersom hon älskade att samla. Göta, det var en cool dam det, och oj vad jag saknar både henne och farmor!Har du också något kärt arvegods där hemma som väcker fina minnen?
7 kommentarer:
Stilig man du har ärvt. Jag har en fingerborg jag har efter morfars syster tror jag det blir. Den är jag rädd om. Trevlig blogg du har.
Helena: De där små minnessakerna är verkligen guldkorn att vårda till kommande generationer!!
Roligt att du gillar bloggen!
Sicken stilig en! Det är något visst med de där sakerna man ärvt. Det får mig att tänka på min lille "jägargubbe" i porslin - en liten tomtelik man som sitter med bara fötter och ett gevär i hand (!) - och som jag alltid brukade titta på hos mormor. När hon gick bort fick jag gubben. Jag tror det var hans färgglada uppsyn som fick mig att falla för honom - det var i alla fall inte geväret, haha!
Vilken härlig liten figur du ärvt :) Dessa små prylar och minnen är ju det som ger hemmet atmosfär.
Ha en underbar dag! kram
Själv har jag en lingonsyltburk från mormor som gör mig glad varenda gång ja ser den. Inte för att den är fylld med sylt (för det är den definitivt inte) utan för att den påminner om barndomsminnen bara jag ser den.
Ja, en liten porslinsuggla från farmor. Och jag har bara fortsatt att samla på Ugglor efter det. :-)
Josefine: Han låter riktigt söt din jägargubbe!!
Drömmar och lycka: Jag håller verkligen med dig om att ärvda prylar ger hemmet atmosfär. Tror det är jätteviktigt att ha föremål omkring sig som påminner om vilka vi är och vart vi kommer ifrån.
Frida: Mmm, där har vi magin i att få ärva en kär pryl, de minner om sommar och kära släktingar!
Alexandra: Det verkar vara något riktigt speciellt med just ugglor. Jag känner flera som samlar på dem!
Skicka en kommentar