I år fyller jag 40 år och livet har haft sina stunder där det pendlat både upp och ner. Några saker som hänt har jag aldrig kunnat släppa utan bara ältat, ältat och varit fruktansvärt arg över. Arg över händelser och människor som jag vet aldrig någonsin kommer att förändras. Mitt nyårslöfte till mig själv är att släppa ältandet och förlåta mig själv för att jag varit så dum och naiv att jag någonsin trott att vissa saker kan bli annorlunda. Jag väljer nu bort det från mitt liv och väljer att gå vidare utan dessa personer. För det finns ingen anledning att välkomna vissa människor i mitt liv som bara får mig att må otroligt dåligt.
Läs gärna Claras inlägg, för det kanske kan väcka några tankar till liv. Förtjänar vi verkligen att våra liv ska styras av nojor och ältande? Det blev ett lite svart inlägg det här, jag som skulle göra ett inlägg om nyår, men så är livet emellanåt :)
