Min älskade "gubbe" har ett hjärta (och tålamod) av guld och ställer som oftast upp på mina galna idéer. I dag körde han utan protester ut mig mitt i skogen för att leta upp påskris. Vi har ett litet ställe där vi får plocka lite ris, kvistar med mera för markägaren. Trots att vi hade snö upp till knäna, halkade runt i lera och nästan körde fast behöll maken sitt underbara lugn!Nu ståtar jordens största påskris på hallbordet! Tyvärr hittade jag bara några få vita fjädrar, men det får vi väl råda bot på under veckan. Att det kliar i näsan och att jag nyser hela tiden, ja det tänker jag ignorera (ett par dar iallafall) för det är sååå fint!!
Eftersom kameran blev kvar på jobbet, bjussar jag på en bild av de fina vaxblommorna vi köpte förra veckan! Mycket fina och hållbara snittblommor som står länge, länge!!
3 kommentarer:
He he, apropå gubbens tålamod och påskris med fjädrar... ;-)
Lilla tösen och jag har ju köpt fjädrar i alla tänkbara färger för att sätta i en björkris. Men maken muttrar lite och tycker att det räcker med ett ris utan fjädrar... och inte förrän på skärtorsdagen helst. Men han får stå ut, för vi kommer nog att klä vårt ris i fjädrar redan på palmsöndagen!
Bara vita fjädrar låter jättefint, och det skulle jag nog också valt eller naturfärgade alltså vita och bruna och så.
Men dotter vill ju så gärna ha rosa och lila... och så väntar hon så efter att påskharen ska komma!
:-)
Man är ju rätt sugen på en bild av ditt påskris:)
/Anneli
Nilla: Jag håller med "dej ja", maken får stå ut! Kommer själv ihåg hur underbart jag tyckte med alla härliga fjädrar i skrikiga färger!
Barn ska få njuta av massor av färg! Och få stora ägg från haren!
Jag tror nog att jag ska göra som din dotter och välja rosa och lila (!) fjädrar nästa år, för vitt blev lite väl "blaskigt".
Myran: Jodu, jag har försökt. Meen, eftersom den står i hallen där ljuset är uruselt och riset för stort för att flyttas så får jag ge mig till tåls tills jag får ett okej dagsljus!!
Så om solen bestämmer sig för att dyka upp - kommer det en bild!!
och Myran!
Skicka en kommentar